Den heliga Tewahedokyrkan schismen i Etiopien; en kraftkamp om religiös auktoritet och politisk makt

1300-talet präglades av djupgående förändringar inom den etiopiska kristendomen, ett fenomen som kulminerade i den heliga Tewahedokyrkan schismen. Den splittringen, som delade det etiopiska kristna samhället i två fraktioner, hade betydande konsekvenser för Etiopiens religiösa och politiska landskap under århundraden framåt.

För att förstå bakgrunden till schismen måste vi först ta en titt på den religiösa kontexten i Etiopien på den tiden. Den etiopiskt-ortodoxa kyrkan, även känd som Tewahedokyrkan (som betyder “de två naturen”), hade funnits sedan 400-talet. De första kristna missionärerna hade varit egyptiska munkar, och Etiopiens unika kristendom hade utvecklats med starka kopplingar till den koptiska kyrkan i Egypten.

I mitten av 1300-talet fanns det dock sprickor inom Tewahedokyrkan. Dessa sprickor handlade främst om den teologiska debatten om naturen av Kristus, specifikt den “etiopoisk kristen identiteten” och dess relation till den koptiska kyrkan. En fraktion ledda av patriarken i Aksum hävdade att Etiopien hade rätt att vara oberoende av Alexandria, den centrala platsen för den koptiska ortodoxin.

Den andra fraktionen, ledd av abboten Abba Salama, stödde ett starkare band till Alexandrias patriark och betonade vikten av traditionell ortodox teologi. Den här gruppen ansåg att Aksums patriarks krav på självständighet var en hot mot kyrkans enhet och traditioner.

Den politiska sfären spelade också en betydande roll i schismen. Kejsaren Amda Seyon I, som regerade under denna period, var en hängiven anhängare av den aksumitiska fraktionen och stödde deras krav på större självständighet för den etiopiska kyrkan. Han såg det som ett sätt att stärka kejsarens makt och Etiopiens nationella identitet.

Kejsarens ingripande i religiösa frågor skapade ytterligare spänning. Abba Salama och hans anhängare såg kejsarens stöd för den aksumitiska fraktionen som ett direkt angrepp på kyrkans autonomi och den koptiska traditionen. De ansåg att kejsaren blandade sig i teologiska angelägenheter och försökte använda religionen för politisk vinning.

Schismen kulminerade 1340 när Abba Salama, tillsammans med en grupp anhängare, bröt sig från Tewahedokyrkan och bildade den så kallade “egyptiska” eller “alexandrinska” kyrkan. Denna nya gren av kristendomen i Etiopien fortsatte att hålla fast vid traditionell ortodox teologi och underordnade sig Alexandrias patriark.

Den heliga schismen hade långtgående konsekvenser för Etiopien. Den delade det etiopiska kristna samhället i två grupper som var fientliga mot varandra. Konflikten ledde till religiös intolerans och våldsamheter, vilket försvagade den etiopiska staten under en period av politisk instabilitet.

Schismen förstärkte också Etiopiens unika identitet inom den kristna världen. Tewahedokyrkan, fri från Alexandrias inflytande, utvecklade sin egen teologiska tradition och liturgi som skiljer sig från andra ortodoxa kyrkor. Den bidrog till att forma Etiopiens kultur och historia på ett djupt sätt, även om den splittringen också innebar stora svårigheter.

Konsekvenserna av schismen:

Den heliga schismen i Tewahedokyrkan 1340 var en komplex händelse med djupgående konsekvenser för Etiopien. Den illustrerar hur religiösa strider kan vara sammanflätade med politiska ambitioner, och hur teologiska debatter kan leda till splittring och konflikter inom ett samhälle.

Trots den tragiska splittringen bidrog schismen också till utvecklingen av Etiopiens unika kristna identitet, en identitet som skulle bestå i århundraden framåt och spela en central roll i etiopisk kultur och historia.