År 1935 beslöt Benito Mussolinis fascistiska Italien att göra Etiopien till sin nya koloni, trots landets tidigare självständighet. Det var en tid då Europa delade Afrika mellan sig som en kaka, men Etiopien hade lyckats stå emot kolonialismens våg under ledning av kejsar Menelik II. Den italienska invasionen utlöstes av Mussolinis ambitioner att bygga ett italienskt imperium i Afrika och den uppfattningen att Etiopien var en svag länk som lätt kunde brytas.
Mussolini såg Etiopien som en möjlighet att visa Italiens militära styrka, stärka sin auktoritet inom landet och skapa en illusion av ett återuppståndet Romerskt rike. Han trodde också att Erobringen av Etiopien skulle vinna folksimpati i Italien och distrahera från landets inrikespolitiska problem.
Förberedelserna för invasionen var omfattande. Italien mobiliserade tusentals soldater, byggde upp baser längs den italienska kolonialgränsen Eritrea och samlade information om Etiopiens militära styrka och svaga punkter. Propaganda användes för att demonisera Etiopien och rättfärdiga invasionen som en “civiliserande mission”.
Etiopie, under ledning av kejsar Haile Selassie I, var dock inte helt ovetande om den förestående hotet. Landet hade investerat i sin armé och försökte förhandla med Italien för att undvika krig. Men Mussolinis ambitioner var oböjliga.
Den 3 oktober 1935 inleddes invasionen, och italienska trupper avancerade snabbt in i Etiopien. Etiopiens armé, trots sin tapphet och kunskap om terrängen, stod inte en chans mot Italiens överlägsna teknologi och förstärkning från luften.
| Stridsresultat | Italien | Etiopie |
|---|---|---|
| Soldater engagerade | 200 000+ | 150 000 |
| Tanks | 350 | Minst 20 |
| Flygplan | 400 | Knappt 50 |
Den italienska invasionen av Etiopien ledde till omfattande förödelser. Italienska styrkor bombade städer, brände byar och utsatte civila för grymheter.
Motståndet mot den italienska ockupationen var dock stark. Guerillagrupper under ledning av etiopiskiPatrioternas ledare bildade sig över hela landet och trakasserande italienska trupper. Etiopiska soldater, med stöd av frivilliga från andra afrikanska länder, kämpade tappert men hade svårt att matcha Italiens militära styrka.
Kejsar Haile Selassie I lämnade Etiopien i exil för att appellera till Internationella Liget mot den italienska aggressionen. Hans tal till liga mötet är ett mästerverk av diplomati och retoriskt geni, där han beskrev den italienska invasionen som ett brott mot internationell rätt och en attack på alla nationers självständighet.
International League of Nations var dock splittrad och okunnig om hur man skulle reagera på den italienska aggressionen. Mussolini ignorerade de milda protester som kom från liga och fortsatte sin brutala kampanj i Etiopien. Den italienska invasionen av Etiopien blev ett svartsjukt kapitel i historien, där kolonialism och maktpolitik vann över rättvisa och internationell lag.
Den italienska ockupationen av Etiopien varade i fem år. Under den tiden led etiopiska folket under en brutalt diktatur.
Andra världskrigets utbrott ändrade spelplanen. Italien anslöt sig till de Axis Powers och Etiopie, med hjälp av allierade styrkor, kunde befria sig från den italienska ockupationen 1941.
Den Italiensk Invasionens konsekvenser:
-
Kolonialismens slut: Den italienska invasionen bidrog till att öka motståndet mot kolonialismen i Afrika och inspirerade andra afrikanska länder att kämpa för sin frihet.
-
Etiopiens självständighet befästs: Trots den italienska ockupationen lyckades Etiopien bibehålla sin nationella identitet och sitt självbestämmande.
-
Internationell rätt ifrågasätts: Den italienska invasionen visade att Internationella Liget, trots sina goda avsikter, inte hade kraften eller viljan att stoppa aggression.
Den italienska invasionen av Etiopien var en tragedi för det etiopiska folket, men den blev också ett viktigt steg i kampen mot kolonialism och den längtan efter frihet som spred sig över hela Afrika.
